Norrland består av nio landskap: Gästrikland, Hälsingland, Medelpad, Ångermanland, Härjedalen, Jämtland, Västerbotten, Norrbotten och Lappland. Det är en landsdel av väldiga mått, präglad av oändliga barrskogar, av fjällkedjan som löper längs gränsen mot Norge och av breda älvar som rinner från fjäll till kust. I Lappland reser sig Kebnekaise, Sveriges högsta berg, medan älvar som Lule, Ume, Torne och Ångermanälven i dag lika mycket förknippas med vattenkraft som med forsar.
Läget långt norrut sätter sin prägel på allt. På sommaren går solen aldrig helt ner över de nordligaste delarna, och midnattssolen lyser natten igenom; på vintern kommer polarnatten och med den norrskenet, som färgar himlen i grönt och violett. Det är ett landskap där avstånden är stora, ljuset skiftar dramatiskt och naturen aldrig är långt borta.
Norrland är också Sápmi, samernas land. Samerna är ett urfolk med egen historia, egna språk och en levande renskötsel som fortfarande formar stora delar av inlandet. Högt uppe i fjällen är Laponia – ett levande samiskt kulturlandskap kring nationalparkerna Sarek och Padjelanta och genomkorsat av den långa Kungsleden – skyddat som världsarv. Vid kusten breder Höga Kusten ut sig i Ångermanland och Medelpad, ett annat världsarv, där landet fortfarande höjer sig ur havet efter den senaste istiden, snabbare än nästan någon annanstans på jorden.
Trots ryktet om ödemark är Norrland fullt av liv och arbete. Umeå är landsdelens största stad, en ung universitetsstad som var Europas kulturhuvudstad 2014; Sundsvall, Gävle, Luleå och Östersund är regionala centrum, och i Kiruna bryts järnmalm i en av världens största underjordsgruvor – en verksamhet så omfattande att hela stadskärnan flyttas för att ge plats åt gruvan. I Jukkasjärvi byggs varje vinter det berömda ishotellet upp på nytt.
Norrlands kultur är lika särpräglad som dess landskap. I Hälsingland utgör en rad rikt dekorerade timmergårdar – hälsingegårdarna, invändigt målade med blommor och fantasier – ännu ett världsarv, medan Östersund i Jämtland ligger vid Storsjön, sjön som sägs dölja ett eget odjur, och närbelägna Åre har vuxit till Sveriges mest kända skidort. Till jul reser Gävle en jättelik halmbock som blivit berömd mest för hur ofta den brinner upp. Längst i norr håller Jokkmokk sedan 1600-talet sin vintermarknad, sedan länge en av samekulturens viktigaste mötesplatser.
Livet här har alltid formats av skog och vatten. De stora älvarna som en gång flottade timmer ner till kusten driver i dag turbinerna som lyser upp stora delar av landet, och skogsindustrin surrar ännu i kuststäder som Sundsvall, återuppbyggt i sten efter en stor brand 1888. Vintern förvandlar landsdelen till en lekplats för skidåkning, hundspann och norrskensskådande, medan den korta, ljusa sommaren fyller myrarna med hjortron och nästan aldrig låter mörkret falla.
Norrland har ingen egen förvaltning och inte heller några officiella symboler. Sedan 1990-talet har dock en inofficiell norrländsk flagga fått viss spridning som uttryck för regional identitet; den saknar helt officiell status men dyker upp på allt från husväggar till klistermärken.